Hallonställen

Jag är, för första gången i mitt liv, mitt uppe i en budgivning på en lägenhet. Hur många vuxenpoäng kan jag kamma hem på det måntro?

Det kan bli ett riktigt hallonställe om jag vinner!

Tv är kul. Men svårt. Här är mitt allra första inslag, som jag och tre andra studenter gjorde förra veckan.

Nu har jag spräckt två byxor på tre dagar. Det känns sådär.

Det blir inte bättre av att pojkvännen säger "var det så illa" när har hör vad jag väger i dagsläget.

Det löser sig sa kärringen som sket i vasken. Och visst är det så. Nu börjar orden falla på plats i min annars så fattigt spretiga artikel.

Att det ska ta så lång tid att skriva en förbannad text! Jag misstänker att det är den berömda prestationsångesten som tränger sig på. Artikeln ska stötas och blötas av en klasskompis som inte brukar läsa mina grejer och betygsättas av instutitionens kanske mest frispråkige lärare. Det kan mycket väl innebära en totalsågning. Jag har sett både tårar och knutna nävar efter genomgångar med denne herre.

Men just nu sitter jag hemma och snorar. Hemnets hemsida uppdaterar jag ständigt, trots att jag vet att det är helg och ingenting nytt kommer att hända i dag. Eller i morgon. Dessutom är det med smått vemod jag trycker på "uppdatera". Visst har det varit en omställning att flytta tillbaka till föräldrarna igen, men ack så skönt. Jag trivs här i mitt lilla inbodda hallonställe.

Jag är inmyst och stressad på samma gång. Som student är man aldrig ledig och jag sitter och väntar på att femöringen ska trilla ner vad gäller min artikel.

Trevligt hemmagöra är i alla fall att lyssna på vinter i P1.

Nytt år - nya tag!